Forum

Forum Navigation
Forum breadcrumbs - You are here:ForumLöpningMarathonpremiär.
You need to log in to create posts and topics.

Om lite drygt 2 veckor är tanken att jag ska springa Bromölla Marathon, och mitt hittills längsta pass sprang jag för knappt två veckor sen - 28,4 km terränglöpning (kuperad skogsstig) i 6:50-tempo. Sen Stockholm Halvmarathon 11 september har jag följt Sz

med tanke på att det finns folk som lyckas ta sig igenom maror även fast dom aldrig har sprungit ett steg tidigare så går det ju självklart! (sen hur nyttigt det är på kroppen är en annan femma)

mycket sitter i huvudet

Instämmer med föregående talare.

Har du ingen annan definition på att "klara loppet" än att släpat sig runt banan innan arrangören rivit målbanderollen, upprättat resultatlistan och gått och lagt sig, då klarar nästan vem som helst att genomföra en mara

Tar du det bara lugnt i starten så är det klart du klarar det. 🙂
123mil är nog 100mil längre än en del som startar i Stockholm Marathon.

Klarat långpassträningen dåligt? Har nånting hänt på långpassen så du fått bryta eller har dom bara inte blivit av så ofta som du velat?

Men annars, jag är säker på du klarar maran.
Du har enormt mycket mera löprutin än tex. många klåpare som ställer upp

123 mil hittills i år är jättebra. Du har ju snittat nästan 3 maror i månaden! Säkert mer än många marathondebutanter gör.

Jan-Eriks råd är det viktigaste - att gå ut lugnt. Mycket lugnt.

Det skulle jag säga också gäller generellt för varje tillfälle d

Du kommer att klara det!

Man kan klara allt man bestämmer sig för att klara!

Det här är mitt "motto" (eg en engelsk vers) som jag lagt på min startsida; den gäller även för dig 🙂

Somebody said that it could not be done,
She with a chuckle replied.

Jag började träna inför årets Stockholm marathon i december förra året. Under hösten hade jag väl sprungit sammanlagt fem gånger eller något, under sommaren dessförinnan sprang jag kanske en mil i veckan.

Från december fram till maran sprang jag totalt 5

Du grejar det. Tat lugnt bara.

Och sedan har jag hört att man faktiskt _kan_ gå bitar om man känner av att något inte känns bra.

Det fick jag höra när jag ojjade mig om att jag kanske skulle få ont i höften på halvmaran på söndag 😀

Go Sylvia!