Finns ju pulsklockor och fotsensorer så du kan få dina älskade siffror även ute i skogen 😉
Och grattis får man säga!
Jo det har du rätt i!
Men det finns ingen "stop - nu orkar jag inte mer-knapp" i skogen.... 😉
Bra gjort!!! (t+) Visst sitter det mycket i huvudet men nu har du gjort det en gång och då går det fler gånger!!Det är HÄRLIGT att ha klarat milen!
Nu när jag vet att jag har distansen i kroppen kommer jag att våga ge mig ut i naturen, så smånigom iaf. Ska väl klara milen någon mer gång först, så jag känner att det inte bara var tur och gott humör 🙂
Eftersom jag redan sneglat längtande på Ursviks
Jag har absolut inga problem med att ge mig ut på en lång runda i skogen. Om jag skulle krokna, vilket händer ibland, så är det ju bara att GÅ till pulsen kommer ner lite, och sen kan man antingen springa igen eller gå resten hem. Svårare än så behöver de
Fan va duktiga ni är tjejer! (t+)
Själv har jag inte gett mig på "mil-monstret" än...
Åsa, så sant som det är sagt.
Dessutom (en fördel du underlåtit att nämna 😉 ) är det skönare att springa ute, på gymmet blir det fasligt varmt. 🙂
Det kommer Leif, en vacker dag när du minst anar det - iaf om du är lika bra på självbedrägeri som jag
Sant, det är grymt varmt att springa inne på ett löpband. Jag svettas floder. Ja, jag börjar faktiskt svettas nästan bara jag ser ett löpband - det är precis som om min kropp fattar vad som komma skall och börjar svettas automatiskt liksom. 😀
Nackdelen
Vad duktiga ni är som fixade det! Det sitter mkt i huvudet, man kan mer än vad man tror!
Men löpband? oooh...ja skulle dö 😉 av tristess..haha!
Igår sprang jag det längsta ja nånsin gjort, 33km. (rekord innan var 24). Jag sprang ute och gjorde så att jag
Håller med dig Fia-Lotta, det som inte dödar härdar 😀
Oh, 33km - grattis 😀
Verkligen strongt sprunget, dit har man en bit 🙂
