Föds man som en löpare eller blir man det vid ett visst tempo, distans eller om man har sprungit ett särskilt lopp? Eller räcker det med att känna sig som en löpare?
När blev du en löpare? Berätta!
För min del; när jag för andra gången i mitt liv jag knöt på mej ett par löpskor.
För direkt efter första löprundan var jag redo att ge fan i alltihopa.
Jag känner mig som en löpare när jag känner ett visst frånskjut i benen. Känner jag inte det så är jag joggare, vilket är mesta av tiden. Tempot är relativt.
Men om jag hade sådana där shorts med hög delning i sidan så skulle jag känna mig som en löpare
Hej Anders.
När blev du en löpare?
Det är väl som med det mesta här i livet. Lite upp till var och en.
En del tycker si andra så. Men en löpare för mig är en som har ett visst antal regelbundna pass i veckan och har en viss km/minut tid på träning.
Jag
För min del var det nog när jag deltog i min första tävling. Cyklist blev jag då jag cyklade för att träna och inte transport.
För egen del har jag nog för mycket "rajrajhoppsan"-inställning till min löpning för att någonsin bli något annat än "en sån som springer". Löparna är det där vackra folket som ser bra ut i löparkläder och som har ett mål med sin löpträning samt ser ut so
Maria.
Men va fan nu då. Då var ju jag aldrig någon löpare. Ser bra ut 😉
Vänligen
P.
Men om du stod still och var snygg i löparkläder lyckades du säkert lura någon.
Och det viktigaste är ju faktiskt att just du kände dig som en löpare, P. Du ska inte bry dig om vad andra tycker. (L)
Intressant fråga. Jag bloggade för bara några minuter sedan om att jag kanske aldrig blir en löpare: http://gullfot.blogspot.com/2010/01/musse-ar-fan-vard-ett-eget-inlagg.html
@ P .
"Det är väl som med det mesta här i livet. Lite upp till var och en." Klockrent tvärfel. Detta är väl snarare ett av de värsta axiomen i den samtida kulturen: X är det-och-det om du själv tycker att X är det-och-det.
