Sprungit regelbundet i 5 år, ramlat en gång. Halkade på en isfläck, 2011 tror jag bestämt att det var.
Förra våren. Några gångtrafikanter kom i vägen där jag skulle göra en högersväng. Istället för att springa förbi till vänster och sedan direkt svänga in framför dem valde jag att springa bakom dem och hoppa över ett decimeterhögt räcke. Gissa om jag felbe
Det är lustigt vad man är spänstig, rapp och oberörd efter ett fall om man har folk runt ikring sig. Spelar liksom ingen roll om det rinner ner blod över ansiktet.
hahaha
Ojojoj, jag snubblar några gånger per år, har t-o-m blivit sydd i vintras. Ramlade senast i ett smalt terrängspår i lördags morsse och har fortfraande skrapsår på vänster arm, knä och ett utläkt ett under vänster öga.
Tjurruset förra året - en episk vurpa ett par hundra meter innan målgång. Lerig backe som man sneddade över och benen gick på maxfart/målsprint... det blev den klassiska tecknade vurpan där man liksom hääääänger i luften innan man slår ner (och rullar ett
Visst sjutton, Tjurruset har jag inte räknat med när jag sa att det var så länge sedan jag ramlade. Där har jag legat och krälat åtskilliga gånger varje år. Fast det är i många stycken inte vanlig löpning tycker jag så vet i sjutton om det räknas. (H)
Ganska länge sedan. Det var på Söder Mälarstrand i Stockholm där kullerstenar hade ruckats pga av tunnelbygge.
Jag lyfte inte tillräckligt på fötterna och helt plöstligt låg jag bara ned med en otrolig smärta i tå, men framförallt i händerna.
Jag spring
Linda,
Inga problem med vaderna här, men däremot ojämnt långa ben och lite svag i sätet, så jag tippar lite i bäckenet när jag springer.
Jag vurpar betydligt mindre ofta på jämna underlag sedan jag började använda glasögon för några år sedan. I skogen r
För några veckor sedan när jag var i fjällen. Jag var rätt trött och missade en av alla dessa stenar, resultatet var att jag föll snett framåt och rullade runt när jag landat. Som tur väl var landade jag mjukt, kunde lika gärna landat på en vass sten.
