Jag är mest förvirrad.
Men det är roligt att se att ni är glada, grabbar.
I de flesta tävlingar måste någon komma sist, om du gör det så slipper någon annan göra det. Gläd dig åt att den som kom näst sist slapp det 😀
Jag ska tala om för er, att det är väääldigt svårt att komma sist. Hart när omöjligt. Det är alltid någon annan som har lyckats hasa sig fram ännu saktare.
I min ungdom (ja ni vet i 35-årsåldern) när jag fortfarande trodde ytligheter betydde något hade
Lättare än du tror Lena. Minst två ggr har jag lyckats. Det gäller bara att välja rätt tävling. Typ Ursvik Xtreme och SUM. 🙂
Kanske ett pris till den som hade roligast under loppet? Det är vad jag kallar bra löpning det!
Madde: du menar kvalitet och mervärde ? Superbra idé (t+)
Ja, det är vägen som är mödan värd!
Svårt att hitta något kvantitativt sätt att mäta glädje bara. Mätning av munvinkel? Men ibland sitter leendet på insidan. Kanske ifyllande av ett självskattningsformulär vid varje vätskekontroll; "så här glad är jag nu
I Kraftloppet lyckades jag verkligen med att komma sist. Sist hela vägen från början till slut och i mål när alla var på väg att plocka undan och gå hem. Fick uppmuntran och sällskap på slutet och gott omhändertagande i mål av de få som var kvar.
Jag var i alla fall sist till T1 på Stockholm Triathlon efter en katastrofal simupplevelse. Men jag misslyckades med att hålla den platsen in i mål.
