Peter: prata med tjejerna bara, som om de vore helt normala manniskor 😉 nej men ok, det later enklare an det ar, men om man gar runt och funderar pa om det finns interesse och forsoker gora sig intressant sa blir det valdigt krystat och jobbigt.
Hitta e
Peter: du får det att låta som ett projekt... Är inte första steget att sluta grubbla så mycket över allt runtomkring och bara göra det?
+1 pa jenny, aven om jag misstanker att det ar ungefar lika latt for Peter som for mig att slappa taget och lata mig falla fran klattervaggen...
Hmm... Jag syftade på det där att prata med tjejer, men det funkar väl för klättring också antar jag. 😉
Peter: Stick till hallen i Lund och prata med klättertjejer, man kan alltid be om råd för en led eller ett boulderproblem eller något sånt. Dessutom är klättertjejer B-Ä-S-T! (H:)
(H:)
äh klättertjejer är överskattat 😉
Peter: du far val borja hanga har lite mera och snacka med tjejerna har. Sedan ar det ju ett par grillfester pa g till sommaren, dock kanske inte i sodra Sverige, men det finns ju tag och soffor! 😉
Psst Anna, man kan VISST oroa sig för hur man ser ut (som ett stoppljus?) och att man helt enkelt inte KLARAR AV att prata (medans han studsar fram på lätta fötter i uppenbart prattempo), sådeså. *upplyser om, vänligt, men bestämt.
Jessie >> men vi alla är nog ringande överrens att det INTE gäller dig 😉
