Måste slå ett slag för alla som masar sig ut på sin första löparrunda; fantastiskt att tänka sig in i den viljestyrka som krävs för att ändra sin beteenderepertoar, från soffliggare till joggare/löpare eller vad man nu kallar det.
Att rutinerade löpare k
Fy fasiken vad jag håller med Mackan här. Det handlar inte om förmågan att pressa sig genom ett om än o-så-långt lopp. Det handlar om att år ut, år in hålla kontinuiteten, i nöd och lust, genom svackor och över toppar, pressa, pressa, pressa och så lite t
"I nöd och lust"...prexisen som ett äktenskap/partnerskap...å tyvärr så går den ena av dom två i mål lite tidigare än den andre...men ahhhhh...liknelsen håller tycker jag. Hur mycket underbart finns det inte under träningens/loppens tid att få vara med om
Många intressanta tankar. Att hålla kontinuiteten vid liv länge eller att masa sig ut och komma igång är väl båda nån form av envishet?
Jag har funderat på varför svenska idrottare påfallande ofta underpresterar i avgörande situationer? Med några få unda
för pyttelilla sverige har inga världsrekord?
Jag tycker din generalisering missade målet där!
Jag menar personliga rekord faktiskt. Skrev tokigt. Mina tankar gick till de idrottare som presterat bra i mindre sammanhang och kanske rent av i uttagningar och kvarts-semifinaler bara för att klappa igenom till finalen. Jag känner att det (med flera und
Är det verkligen en svensk grej eller är det en s.k. sanning som vi tar till i besvikelsen över svenska motgångar? Statistik efterlyses.
Det finns många s.k. sanningar som inte stämmer speciellt bra med verkligheten.
Jag hävdar ju att så pass många världsrekord som vi ändå har på så liten befolkning så kan vi inte klappa igenom oftare än andra i finalerna?
Vi har världsrekord i att klappa ihop i finaler!
Vinnare är alla vi som hittat till löpningen och träningen! ?
