Hej
Är det någon här förutom jag som tycker att det ibland kan vara obehagligt att springa ensam när det mörknar?
Nu kommer den årstiden när det är svårt att hinna springa i dagsljus.
Har ni förslag på "trygghetssaker"?
Jag har bett min son ibland att cy
En idé kan vara att springa på lunchrasten.
Inte ta fel på tårgasen och Brikanylen sen
Jag är ju inte i samma situation, men jag känner med dig. Det är förjävligt att kvinnor ska vara rädda för att vara ute och springa. Jag vet att min flickvän undviker vissa stigar på vintern, stigar där jag glatt springer.
Det är ett dilemma (lyxproblem
Var bor Du? I en storstad eller en byhåla?
Nu bor jag i en liten byhåla, så där händer kanske inte så mycket, och därför är jag inte det minsta rädd för att springa i mörker. Tvärtom välkomnar jag det då jag upplever att sinnet vilar mer när där inte är
^ 😀 (Peter Nilssons alltså)
Men?
"Med tanke på allt som händer i Sverige just nu så tror jag att vi måste vara försiktiga... "
?
Vad jag vet är annars den varma årstiden "mer farlig".
Men som sagt lunchrasten, skaffa sällskap, ha med en telefon och en
Jag känner mig också orolig att springa själv när man läser om alla överfall och våldtäkter som sker hela tiden.
Jag undviker skogen, och springer bara där det är upplyst och där det finns andra människor omkring mig hela tiden.
Detta leder till att jag
Är det bara jag som är lite mörkrädd? Ibland får jag lite extra adrenalin när jag är ensam i skogen... (H) Men det får bli mental träning. På tävling är det inget problem, då är man så fokuserad.
Jag bedömer ofta just cykel och gångvägar i parklandskap som mer riskabla, områden där det passerar folk nästan hela tiden, men ganska glest.
Här är gc-vägen utmed bilvägar ofta väldigt dåligt upplyst dessutom, någon områdesplanerare har planterat träd o
Mörkrädsla är en annan sak, det kan jag få slängar av. Djur som rör sig i skogen kan skrämma en ordentligt.
