Att vara laddad och i riktigt bra form till en tävling, snöra på sig tävlingsskorna och känna hur mycket bättre det går jämfört med på träning.
Harald: Allt är helt och hållet Stigs fel. 😉
Jag erkänner, tolkar oftast allt till det värsta.....;)
Herr S kommentar ett par ovanför beskriver det perfekt!
Samt att bastun efter ett långpass är värd att dö för.
Den finne som uppfann bastu skulle banne mig ha ett Nobelpris!
Jag älskar att springa bredvid min löparkompis och höra att han blir allt tröttare och slitnare och att då öka farten lite och höra honom ännu tröttare(för han släpper inte). Att då öka lite till och känna att man kan öka utan att andningen går upp nämnvä
Känslan av att känna sig stark, vital och lätt i kroppen. Spänsten i steget då man orkar trycka på hårt under en längre tid.
Endorfinerna som ofta kommer under sena kvällspass då det känns som m man kan löpa hur långt som helst.
Lugnet o stillheten på en
Peter: kunde inte ha sagt det battre sjalv! (och det suger att vara halvskadad och inte kunna springa som man vill...)
När det är vår, och man tar årets första utepass. Gyttja upp till knäna, men doften av fuktig jord... Då mår jag gott!
När det går lite fortare än vad det brukar göra. (L)
När man ökat!
