Hur är det för alla er som tar ut er? Om man tillexempel springer ett lopp på 10km. Man kommer in på slutspurten och alla i publiken vrålar så nackhåren reser sig. Man är precis helt slut, MEN...man har den där irriterande arbetskollegan 20-30 meter framf
Jag tycker det är lite kul när Mattias Claesson, en halvtimme efter sina 800m lopp, fortfarande flåsar ordentligt i sina intervjuer.
Mm, jag brukar också tänka på Björn Dählie just när det gäller att kunna ta ut sig fullständigt.
Det jag tänkte på mer specifikt var hur man lär sig att anstränga sig lite, lite mer till exempel på sträckor mellan 5 och 10 km. Det jag sysslade med på Hal
Ett busenkelt tips är att springa tillsammans med någon som är lite bättre än Du själv är. Som lägger ribban och som Du gärna vill hålla hyfsat jämna steg med så långt det bara är möjligt. Som kan peppa på ett bra sätt: "Du tänker väl inte ge upp NU?!"
Mattias Claesson är ett unikum. Killen har kört syra-intervaller i våtväst (!!) och spytt. Det är både extremt upptränad maxningsförmåga, många år av hård spy-träning, och säkert lite medfödd egenskap (både att ha den fysik som kan dra upp så hög intensit
Jag blir så himla OFF om jag springer med någon annan, särskilt någon som jag VET är snabbare än mig egentligen? Då säger mitt huvud: "Äsch! H*n springer ju fortare än du bara h*n vill, så varför kämpa mot den där?"
Det får mig att vilja ge upp/strunta i
Jess, det pannbenet verkar onekligen riktigt tunt...
Du går väl alltid med hjälm, hoppas jag? 😉
Nåja David. Nu ska vi inte ta i här va? (för det är väl ändå bara just det tråden handlar om, eller hur? 😉 )
Pannbenet duger till att få mig att ge mig ut och springa, helt själv, i alla väder, helt enligt mina egna uppgjorda planer och alltsomoftast i
Jag tror det är en till viss del medfödd förmåga. Har kunnat ta ut mig till max både när jag varit otränad och bra tränad (skillnaden är att magen ofta gör uppror när man är dåligt syratränad och man får upp middagen). Det har kännts lika jävligt båda gån
För att kunna ta ut sig måste man lära sig att smärtan som man känner inte är farlig. Man måste ha förmågan att inte lyssna när hela kroppen skriker om nåd för att istället anstränga varje muskel och testa hur länge den kan fungera trots mjölksyrabad. För
