"Ulrika" ... ?
På tal om att gå i Abborrbacken så har Anders Gärderud något att säga om det: http://beta.marathon.se/aktuellt/mycket-tid-att-tjana-med-garderuds-tips
En för övrigt läsvärd artikel.
Det fanns en film från förra året där en ev Kenyanerna(?) i täten stannade och drack vatten i A-backen och pratade med folk och sen gick uppför. Kändes avslappnat.
För det första springer jag alltid med musik i öronen, det funkar för att ge mig ett bra tempo i benen från första början.
Sen när jag blir trött tänker jag ungefär liknande mantra som följer; *jag vet att jag kan klara av det, det är bara att göra *det
Tänkte du på sådana här guldkorn från Gärderud, Mikael?
"– Det bästa är att stå som åskådare strax innan Abborrbacken och säga till löparna att ”nu är det bara utför”. Det är kul att se hur de ser ut då.
Är inte det lite elakt?
– Ja, det är elakt. Men ge
Jag börjar springa och "leka" när jag blir trött eller less, hoppar upp och över bänkar, stenar, stockar osv, hoppa och nudda grenar, springa slalom, snabba steg på varje ruta, leka med trycket i steget mm, vet inte om jag är ovanligt lättroad men får mig
Bra tips Elina!
Magnus:
Jag känner igen träden. 😉
Skämt å sido, jag försöker undvika att se fart och kupering och fokusera på flytet och andningen istället. Ja, det är säkert mycket bra att fokusera på andras fötter. Jag cyklar och fokuserar på bakhjul. Framförallt i s
Annars kan man sjunga (tyst) någon ramsa, typ vandrarramsor. Helst ska det vara en monoton, enkel och välinövad text så att man inte behöver tänka femhundra år på hur texten gick när man är så trött att hjärnan har slutat fungera. 😉 Jag tycker att det ge
