På korta distanser borde det ju fungera utmärkt att tänka "Ju fortare jag springer, desto tidigare tar detta elände slut"? Fungerar ganska bra för att motivera mig i alla fall... 🙂
Tack alla för många bra tips om negativa tankar under löpningen! Kommer ta med många av tipsen, då jag snart ska springa GBG:D.....för då jädrar...
Kan bara liksom typ avsluta med en gammal repris från en gammal leg psykolog. Vänd det negativa till det positiva....! Vilka positiva tankar kan jag ta till mig vid 33 km i ett marathon-lopp. Tänk positivt när benen är hel-slut....roligt nu vet jag hur lå
Så fort jag börjar tänka säger jag åt mig själv att sluta tänka. Visst, det är svårt att stänga av helt; flyktiga tankar förekommer ju hela tiden - men att stänga av, bara lyssna på kroppen.. Thats the stuff.
Jag brukar pröva med att klistra på ett leende på läpparna och sträcka upp mig lite! Hjärnan är dum, den tror att jag är pigg och glad! Om inte det funkar så brukar jag tänka på saker som känns härliga, jag fokuserar ofta på känslan i kroppen under fritt
Jag brukar kolla tiden som man springer per km!
Jag ägnar mig åt att räkna. På kilometertider, sluttider, snittider. Det funkar ca 80% av rundan, sen blir man för trött. Och då är man ju nästan i mål (i alla fall jag som sällan springer längre än en mil)
Lugnt tempo, tankarna flyter fritt och tempot hamnar automatiskt i cruisingtempo.
Tävling eller maxtempo, total koncentration på att tvinga kroppen vidare, inte ge upp, skit i smärtgränsen, kolla tiden, kolla km-tempo, osv...
Min mor var en rökande soffpotatis, men i 45 årsåldern (?) började hon träna. Nu cyklar hon vätternrundan varje år, har åkt vasaloppet, simmat vansbrosimmet, springer och har sig.
När det går trögt brukar jag tänka "Morsan kan åka Vasaloppet, då ska väl
1. Andning.
2. En sång (det brukar dyka upp någon utan att jag tänker på det)
3. Jag tänker på teknik.
4. Ett mantra.
