Ska springa LL 30 km i år. Flera suckar när jag berättar det och säger att det är jättejobbigt (de har i o f s inte sprungit LL själva).
Vad är det som är så jobbigt? Att det är kuperat? Att det är svår terräng, dvs. mycket stock och sten (oländigt tror
Spontant skulle jag säga att du ska ut och springa i terrängen! Det är stor skillnad för ben och fötter på underlaget. När man springer på asfalt så är det i stort sett alltid plant när man sätter ner fötterna, men springer man i skog och mark så kan det
Kuperad asfalt duger utmärkt inför LL. Ska tusentals löpare dra fram fungerar det inte med svårlöpt terräng, utan det är ganska breda stigar utan stubbar eller andra snubbelmoment i LL. Det tuffa med LL handlar mest om att det är långt och även i kombinat
@Markus: tack, det var det jag anade men började bli nervös efter alla påståenden om hur jobbigt allting är...
Nerförsbackarna.
Spot on Markus!
@TS. Om de inte har sprungit så behöver du väl inte ta notis av deras åsikt.
Det jag tyckt varit jobbigt är att km-tiderna blir betydligt sämre än vad man är inställd på pga kuperingen. 30k på 2:15 är ju inte märkvärdigt (för mig) men på
Det är bara jobbigt om man springer hela vägen. Jag kombinerade med promenader och det var inte alls jobbigt men så fick jag en dålig tid med.
Men riktig terräng är det ju inte så mycket. Mer som kuperad parkväg i skogsmiljö.
För min del är definitivt problemet att det är en j-a massa småbackar upp o ned som sliter på benen. Särskilt partiet från mitten av banan o en bit framåt, säg från sådär 15 till 20 - 22 km ungefär. Det är inte att det är så jobbigt med de stora backarna
Springa LL (och andra spår med mycket backar) är lite som att slåss mot en förskoleklass femåringar. Innan verkar det självklart att man ska vinna, i början är det lite roligt men överkomligt men efter ett tag blir man överväldigad och nerkämpad.
