Definitonen för min träning: Intervaller - schemat styr. Fartlek - känslan styr. Intervallerna kör jag alltså efter ett upplägg jag tänkt ut i förväg - fartleken blir ett pass där jag går på känsla och ökar och minskar när jag känner för det.
Så gör jag
Att springa fortare tycker jag oftast är roligare än att springa långsammare. Även om lugna distanspass i fint väder kan vara fantastiska. Därför tycker jag ofta det är lite roligare med intervaller. Eller snabbdistans. Tycker också de ger en hel del effe
Thomas. Att springa fortare tycker jag oftast är roligare än att springa långsammare.
Håller med fullständigt.
Men klarar jag 1K på 25 minuter ( Det var vad jag klarade när jag började om, då var 24 minuter en dröm. osv. )
Thomas. "Löp aldrig intervalle
*asg* K-G (åt den lilla anekdoten)
och förlåt för trådkapningen 😉
just nu kör jag lite back-träning (min lilla variant av rehab-löpning), det är iaf roligt efteråt: ger go träningsvärk i hela baksidan.
Nu har jag mest bara skummat kommentarerna (de är ju så många!) så någon har kanske redan gett förslaget intervall löpning (jogging) gång. Om inte så tycker jag att det är ett bra sätt att orka längre, och driva upp totalhastigheten.
Tomas: Av mina nuvarande drygt 3 km och även de gånger jag joggade 5,2 km så var det EXKL uppvärmning och nedvarvning,,,,sånt sköter jag i form av snabb gång innan och efter jag joggat 🙂
OK. Om man springer 3-5 km kan man ju variera i det oändliga. Man kan springa lite extra i backar, man kan ändra fart under passet t.ex. köra 1 km snabbt, 1 km långsamt, man kan köra fartlek, man kan lägga in gångavsnitt och försöka orka allt längre etc.
En del byter knän och andra byter höftleder oberoende av intervaller eller lunkande.
Vad är orsak o verkan?
