Visst, i och för sig har man ju "likgiltighetsaspekten" också, efter en uppsjö av liknande lopp som gör att en del inte bryr sig om att ha dem kvar eftersom det inte symboliserade något utöver de övriga. Det kan jag förstå.
Själv tycker jag att alla har
Vänta ni bara.
Fick första idrottsminnet 1952. Det har jag kvar.
Har sedan sparat några från varje år jag tävlat.
( Under 12 år blev det noll. Löpförbud. )
Därefter ( 1982 ) har jag nog fått ca. 1.500 utmärkelser.
Så jag har väl ändrat uppfattning då
Jag har kvar min första utmärkelse, Bollmoraloppet 1984. En oansenlig plakett där jag skrivit på baksidan vilken tid jag hade på 4,1 Km.
Jag kom tvärsist men var strålande glad när jag helt ensam tog emot publikens jubel med ett brett leende och vinkande
Jag lägger mina medaljer i en stor vas som jag har i vardagsrummet. Lagom skrytigt och samtidigt litet diskret.
Sven• Smart! En transparent vas där de bästa medaljerna liksom råkat hamna utåt mot rummet. 🙂
Låter faktiskt som något t.o.m. Jag skulle kunna tänka mig. 🙂 Tack för tipset!
(meh! det skrev jag ju redan för över en vecka sen?)
om vaser alltså, att ha medaljerna i
Jag har sparat en medalj från min första gymnastiktävling när jag var liten, resten har jag slängt. Vissa medaljer som betyder lite extra har jag dock fotat innan jag slängt dom.
Tack Jessie också! 🙂
Måste se till att leta fram mina fisken- och järnmärken. 25 respektive 50 meter bröstsim på 70-talet. 🙂
