En sak har jag undrat över - många kvinnor oavsett ålder ler/ nicka när jag springer förbi. De kanske springer själva, går med stavgång eller bara går.
Väldigt sällan är män lika "positiva", dock har det hänt.
Detta är en observation som jag har lagt mär
Det är väldigt sällan som jag får den sortens hälsningar när jag är ute springer, de få gånger det hänt har det varit från män. Senast var det några veckor innan Stockholm Marathon då jag sprang Västerbron i spöregnet och jag fick ett stort leende och tum
Tack Elin - aha gäller att löpare ska vara ung tjej kanske 🙂
Det som jag tycker är roligt är att precis som du beskriver får man en extra kick!
Happy running! (V)
Jag hälsar på de flesta jag möter (dvs 3-4 per månad), ingen jag har mött har hälsat först.
Säger som Elin: de som hälsar är ofta män. (De som ger en dum kommentar räknar jag inte in, men de är uteslutande män.)
Jag brukar alltid nicka åt alla jag möter, både tjejer och killar, men det är nästan uteslutande tjejer som nickar tillbaka. Jag förstår att att man inte klämmer i med en rejäl hälsnigsfras, men en nick tycker jag alla borde ha energi kvar till.
Jag tyck
Inbillar mig att många kvinnor känner oro för skumma män / stalkers i spåret osv. så det känns bäst att helt ignorera okända kvinnor. Om dom inte själva väljer att nicka eller hälsa förstås.
Jag tycker det är roligt när någon hälsar, så därför hälsar jag nästan alltid på folk jag möter. Kanske inte i Skatås där det drälller av löpare, men väl annars ute på långpassen. Fast ibland tittar de rakt ner i backen och försöker undvika kontakt.
Jag tycker att det beror väldigt mycket på var man är. Är man någonstans där det inte är så mycket folk är det naturligt att hälsa, men springer man längs Årstaviken känns det inte lika aktuellt.
I morse när jag var ute vid sju-snåret mötte jag mina medtrafikanter med glada gomorron-tillrop eftersom det var en härlig morgon!
