Tycker det är jättesvårt att få en nick tebax, jag springer motvarvs bara för att det är kuligare att möta folk än att bli omsprungen.
Men tjejer har nån slags kärlek för att stirra stint ner eller rakt fram i tomma intet.
Kan vara för att jag ser rätt
På Göteborgsvarvet 2010, ungefär vid Säldammsbacken alldeles i början, stod det en glad gubbe vid sidan och vrålade: "Kom igen nu gôbbar det är bara tjuge kilometer kvaaaar!" Jag tyckte att det var roligt... (H)
På andra sidan Säldammsbacken, när man kommer ner i Majorna brukar det sitta ett glatt gäng och festa med mat och dryck. Ett år hade dom ett stort plakat: "Varför?" Men roligast var ändå den gången när på hisingsidan man springer ner mot hamen från bron.
Kul diskussion.
Jag har märkt att om jag ser glad ut, tex filosoferar om något trevligt. Så ler många tillbaka oavsett omständigheterna, nästan uteslutande tjejer.
Svettig och flåsig i spåret så hejas det också ganska flitigt tycker jag. Lika mycket frå
Ofta när man cyklar landsvägshoj, som nämnts tidigare, så hälsas det om man möter någon. Tycker det är sjukt trevligt!
När jag är ute och springer så har jag nästintill alltid lust att hälsa på andra som också är ute och springer men är väl mer "orolig"
"På andra sidan Säldammsbacken, när man kommer ner i Majorna brukar det sitta ett glatt gäng och festa med mat och dryck. Ett år hade dom ett stort plakat: "Varför?""
och ett år hade dom vackert textat "Ge upp. Det är inte värt det"
🙂
Detta med att hälsa på andra löpare är ofta situationsbaserad.
Var ute och körde 13km i snöovädret ikväll (Alvik - Bromma)och mötte 2 st löpare vid olika tillfällen under passet. Kändes som det mest naturliga i världen att ropa "Bra jobbat" och ge tummen
