Ja, det var märkligt beteende av den du mötte i skogen.
Jag hälsar extra glatt när jag cyklar i medvind och möter nån som
följaktligen cyklar i motvind 🙂
Till viss del är det kanske tal om landsvägssnobbism. Å andra sidan upplever jag det även som så att det inte är så vanligt bland icke-landsvägscyklister att hälsa. De som hälsar på mig är nästan uteslutande landsvägscyklister.
Jag hälsar alltid, ibland blir det bara en nick om det är ojämn väg, kurva, blåsigt m m. Hälsar ofta på löpare och rullskidåkare, de kan bli lite förvånade.
🙂
Jag mötte på min träningsrunda på väg hem ett gäng på motsatt sida fullt av glada cyklister damer och herrar från någon motionsförening iklädda gula västar med cykelkorgar och sadelväskor. De var nog 20-30 st. Och alla hälsade!! Gissa om jag blev glad! De
Plötsligt har alla börjat heja på mig. Det tycker jag är trevligt, får mig att känna mig som en riktig cyklist (särskilt som hejandet började ungefär när jag skaffade min racer och mer riktiga cykelkläder). Sen upptäcker jag att alla som säger hej cyklar
Jag hälsar alltid på alla som jag uppfattar som motionärer eller tävlingscyklister.
Tyvärr brukar inte tävlingscyklister hälsa på mig. Snobbism?
De som Alexander möter är säkert MTBare som har hamnat på vägen och känner sig vilse.
Man SKA hälsa på andra som ser ut att bedriva cykelträning.
LVG-nötare är ganska inbundna och morsar helst bara på de som är kopior på dem själva medan mtb-cyklister gärna hejar samt stannar och pratar med allt lurvigt och rakat som tar sig fram på ett pa
Jag hälsar också men tycker ofta att man inte får så mycket respons... Fast ibland blir det ju bara en grimas (ett försök till ett leende) eller att man lyfter fingrarna lite från styret....
