Kristina, håller med om att det känns bra (och troligen är givande) att öka takten en smula på en del längre pass inför ett lopp. Jag körde också några 14-18 km-pass inför Sthlm halvmarathon förra året som var mer av snabbdistanskaraktär. Då låg jag runt
Det bästa argumentet jag hört till att det ska gå långsamt är att hjärtats fyllnadsgrad blir 100% vid ungefär 70% av maxpulsen.
Praktiskt skulle det innebära att man har full kardiakträning vid 70% och ju längre tid man ligger där ju mer kardiakträning =
Där blev det nåt påtagligt AL. Intressant. Man undrar förstås hur mycket det kan diffa, och hur mycket det gör på en halvfet gubbe. Men nåt konkret att spekulera ikring... 🙂
Kanske inte direkt så klargörande i exakt vilken hastighet man skall hålla på långpassen, men ett i mitt tycke intressant utdrag ur Filip Larsens och Mikael Mattsons utmärkta bok: http://nitrovegan.blogspot.se/2013/01/distanstraning-hur-mycket-och-varfor.
Dess mer jag lär mig om löpning dess mer upplever jag att jag inte kan. Men nåväl, det har diskuterats lite ovan kring det gamla temat att det är fart som "dödar", inte distans. Detta är något som jag i en viss form tror på. Men, jag tror att det viktiga
Varför skulle skadorna komma på träning men inte på tävling?
Nyfiken. 🙂
Tillägg: Äh, glöm min fråga. Nu trillade polletten ner tror jag. 🙂
Angående vilket tempo man ska hålla så finns det många skolor.
Kör själv nån sorts mischmash mellan subjektiv känsla, pulsbaserat utifrån en gissad maxpuls, tempobaserat utifrån Jack Daniels zoner & allmän dagsform & humör.
(Jag vet att det låter himla
Om man inte springer tävlingar speciellt ofta så borde man ju få tillåtelse av experterna att springa snabbt på träning lite då och då 🙂
1. Springer inte de flesta på tävling i en lägre fart än vad de gör på kortare träningspass?
2. Varför inte träna längre än tävlingssträckan?
Jag håller långsammare tempo på de flesta av mina tävlingar jämfört med tempot på träning. Paradoxalt nog har jag placerat mig som bäst när jag sprungit som långsammast.
