Ibland återkommer vi ju i detta forum till varför många var så snabba förr. Följande artikel på friidrott.se stämmer väldigt bra med den historik som jag fått av de jag känner som tävlade på 1980- och början av 1990-talet.
Mycket och hård träning under l
Mycket tror jag på, mycket _och_ hårt vet jag inte, eller hur menar du? Kör man stor mängd blir det "hårt" i sig pga tröttheten. Att då pusha på och göra det ännu hårdare är att utmana ödet. Mycket räcker långt i sig. Tror det är en myt att det var så myc
Egentligen så kan man strunta i mina kommentarer och bara läsa artikeln. Jag tycker den ger en bra bild till varför man var så bra för 20-30 år sedan.
Min kommentar är mer inne på samma sak som tex Anders Gärderud om många andra. Det finns inte så många
Jo det var en intressant artikel. En annan bra artikel i detta ämne som ger lite mer historia: http://www.hskfriidrott.se/News/ShowNews.asp?NewsId=1387
Relativt är ju Tore lika stark nu som han var då. Och som M55:a har jag lyckats undvika att möta honom i något lopp. På VSM i år var han i en egen klass. Fast 2013 går ju Terräng-SM i Falun. Jag som hyfsad motionär och äldst i klassen och Tore som nästan
Doping?
"Mycket och hård träning under lång tid är som alltid rätt underskattat framgångsrecept."
Förvisso helt rätt och riktigt. Man får dock inte glömma bort den betydande faktorn att vi på åttiotalet sprang det välkomnande livet till mötes emedan vi på tiotal
Det enda som var bättre på 80-talet var vi själva, eftersom vi var yngre då.
Krister, det låter ju logiskt. Men är inte sant för min egen del. Jag är minst lika bra som jag var på 80-talet. Å andra sidan tränar jag lite mer idag,
Har inte fortfarande Kjell-Erik Ståhl det svenska rekordet på marathon? Hur många svenska löpare idag hag sprungit 70 maror under 2.20? Lite märkligt att utvecklingen inte gått framåt mer med tanke på alla nya fantastiska skor, träningsmetoder och dieter.
