Blev sugen på att springa ett marathon i början av maj och funderar nu på hur lite träning man kommer undan med. Tänkte att de som springer ultralopp springer ju inte 80% av sträckan regelbundet, man får bara springa långsamt och vara beredd att lida lite
Hade 19 löptimmar på hela sista året när jag körde Järnmannen i Kalmar. Längsta passet kan ha varit nästan en hel mil ...
Varför komma oförberedd och lida mycket istället för att komma förberedd och lida lite mindre!!
Det skulle vara intressant att höra hur det gick också 🙂
Jag har har en riktlinje för att komma undan på sådana lopp och ha någon form av heder i behåll (dvs ha en chans att klara sig utan att gå). Distansen varje vecka i 10 veckor, så 42 mil på 10 veckor. Långpass på halva distansen.
Sedan har jag kommit unda
Jag förstår inte. Jag förstår inte varför ni vill komma undan med så lite som möjligt? Varför utsätta er för tävlingen öht om inte intresset för att förbereda sig finns? Varför försöka göra något så dåligt som möjligt?
Bra inlägg "Mackan".
Ju mer van man är att springa desto bättre känner man sin kropp.
En klar fördel.
Lite som Stina - klart det är bättre att träna mer, men är man bra allmäntränad klarar man sig i värsta fall ändå även om man är 50+ som jag. Ont i ben o fötter förstås, men sprang en halvmil tre dagar senare utan problem.
(Kom in på 4:48. Gick en del i
Ååh, ääääntligen en tävling jag vinner 😀
Jag genomförde IronMan-maran i Kalmar i somras med endast 5 löppass i benen.. det längsta var 9 km... dom andra runt 6-7 km...
Sen tog det ju över 5 timmar... men det var nog mest för att jag var tvungen att st
Fast om maran var del av en IM tycker jag att ni får ta och berätta hur mycket ni cyklade också, att bara avslöja (den bristande) löpträningen är inte en tillräckligt stor del av sanningen...
