oh workout where art thou…

Det haglar inte tätt med träning nu för tiden. Känns väldigt tråkigt faktiskt. Min lata sida ligger och gottar sig i min lättja, men den där sidan som faktiskt njöt av träningen och att känna sig frisk och stark börjar bli lite ledsen. Veckan som gått har jag varit...

fettblobb i för trånga jeans…

Allt prat om att sommaren inte satt så hårda spår tar jag genast tillbaka. De senaste dagarnas chockhöjning av vikten får mig än en gång att undra om det ens är lönt att försöka. Både jag och min pojkvän ser skillnad och jag känner mig som en stor fettblobb som inte...

träningssommaren…

Så var träningssommaren gången. Mina ambitiösa träningsplaner resulterade, på grund av både trevliga och mindre trevliga anledningar, i inte så mycket träning. Semester på Kuba och Gotland, magsjuk, alldeles nykär och dessutom lite lagom lat visade sig vara en inte så...

lat eller bara långsam?

Attans… Så fick jag inte ihop mina tre träningspass den här veckan heller.. Trots idoga försök till planering. Och massor av skräp och glass och läsk har jag tryckt i mig. Verkar inte vara bra för mig med ett förhållande.. Den här veckan kan jag i och för sig få...

and i’m back in the game…

Så efter närmre en månads träningstorka var det igår dags igen. På grund av min lättja och att det fanns andra roliga saker att göra istället blev det ett riktigt ultrakort pass. Men det kändes så skönt att vara på gymmet igen!! Jag fullkomligt svävade över löpbandet...

hemma igen…

Så var jag tillbaka från närmre två veckor på Kuba. Med mig hem tog jag en rejäl magsjuka som inte verkar ha några som helst planer på att gå över och läkaren har uppmanat mig till vila. Bajs… Jag som hade sett fram emot att komma hem och komma igång med...

träningstorka…

Med lite för mycket att göra och lite känningar i halsen som aldrig går över verkar det ha blivit alldeles för lätt att inte träna.. Veckan som är kvar innan jag åker på semester kommer det inte heller direkt hinnas/orkas med någon träning. Känns inte så bra alls.....

virus- och bacillkongressen…

Det verkar som att min kropp är värd åt någon form av virus- och bacillkongress som bara ligger och pyr och väntar på att få ställa till oreda. Varje gång jag försöker trappa upp min träning bara lite grann så blir jag helt tjock i halsen, får en headache from hell...

modlös…

3kg upp från min lägsta vikt på 10 dagar. Hur är det möjligt? Jag vet att idag inte är en dag jag borde få väga mig överhuvudtaget, men hur tusan är det möjligt?! Om det inte ens funkar när jag kämpar så här hårt, vad är det då för mening med att försöka alls? Då...

min värsta fiende…

Jag börjar tro att jag förstör för mig själv. Att jag så fort jag börjar närma mig mitt mål börjar äta fel och mesa med träningen. Är det så att jag är rädd för att nå mitt mål? För att jag då måste vara nöjd? Kan någon ge mig ett uns...