när löparrundan helt plötsligt känns dödstrist bara för att man var tvungen att skicka sin Garmin på service? 😉 Eller inte dödstrist kanske, men hu och fy för att inte få ha sina vanliga träningsattiraljer! Känns liksom bara fel. Oh well, får väl köra me
Nej så är det 🙂
Är Garminen på lagning så räknas inte träningen, lika bra att ligga kvar på sofflocket
Hehehe, eller hur! 😀
Testa att köra rundan med appen Zombies, run! om du har en smartfone 🙂
Ja, den mäter kanske inte sträckan lika bra som en riktig GPS-klocka och nej det är ingen pulsmätning eller så men du får en annorlunda upplevelse 🙂
Jag, som är "lite" slarvig och dessutom bor på två olika platser, är så van att klockan är på ett ställe och jag på ett annat, eller att den är oladdad eller nåt är så van att använda mobilen istället att det går på rutin. Jag tycker nog trots allt att hu
Vet precis vad du går igenom Sara. Jag hade själv svår separationsångest den veckan min Garmin var på service. Löpningen blev inte samma sak. Visst finns appar men de är inte lika bra och mest knöligt att fixa med ...
Bästa botemedlet är att sno någon ann
Eller så har man alltigenom missat poängen med det man håller på med.
Va? Jag trodde poängen var att samla träningstid och kilometer på http://connect.garmin.com/ och FunBeat? Var det fel alltså?! 😉
Hej Sara 🙂
Du är absolut inte ensam!
Jag kan knappt springa utan min Garmin!
När jag skulle till grekland förra sommaren och insett att jag hade glömt min garmin hos min dåvarande pojkvän bodde på andra sidan stan, så tog jag min packade väska o begav m
Jag tror gränsen för prylnördighet går exakt där man själv befinner sig. Alltså alla prylar utöver det man själv behöver är prylnördigt men det man själv behöver är bara normalt och nödvändigt..
Klart man inte kan springa utan sin klocka. Jag skulle ocks
