tycker inte jag har sagt något annat än det du säger "det är ingen som du känner"
varför sa du i så fall inte att jag skulle skriva just så?
därför att jag inte alltid vill lägga orden i någon annans mun. speciellt ite i din, som är så lipsk och tankfull. hade bara verkat löjligt, att JAG ska styra vad du ska skriva. du har väl en egen vilja och tanke du också?
jag har ju berättat vad jag sagt.
han frågade om det var en snigel. -nej, svarade jag
då undrade han om det var du. -du kan gissa på vad du vill, svarade jag
ja det har jag men du litar tydligen inte på den då?
nej, du skrev aldrig ordagrant vad som sas er emellan. du skrev att "gissningar är gissningar typ". lite liten tolkningsmån där, faktiskt.
jo, jag litar på dig till 100% men inte på någon annan. jag tror aldrig att du skulle kunna göra mig illa, även om
dessutom kan jag ff inte för mitt liv begripa hur han visste att det var jag! det går över mitt förnuft, måste jag säga.
men jag lämnar det här nu.
måste säga att jag känner mig lite uppgiven när du undrar om du nått fram. är det att nå fram genom att jag ska redovisa ordagrant hur jag pratar med andra? förstår nog inte. inte heller hur du kan lita till 100% på mig i så fall.
det kan inte jag heller
min undring om jag har nått fram, dvs om du har fattat, är att jag önskar att ingen här på FB känner till vår relation. om andra, som inte vet vem jag är gör det, gör mig inget. det har jag sagt innan och jag säger det igen. jag kan aldrig veta vilka männ
har försökt svara flera gånger men har folk som pratar med mig hela tiden så jag får svara så fort jag kan.
finns nog inget vettigt svar på det där, tror jag. jag kan låta hård, men innerst inne är jag mjuk och överväldigad med känslor som inte är tillåtna.
det blev fel från första början. det blev helgalet den 16 nov förra året. att två själar möttes, som eg
