Idag kände jag inte alls för att träna. Hängig, trött och allmänt ovillig att ge mig ut. Till slut snörde jag ändå på mig skorna och gav mig ut med tanken att ”en liten runda kan jag ju alltid ta”
Det började segt men efter 1-2 km började det lossna och j
så underbart. det är så skönt när det bara flyter.
grattis till nått distansrekord
det är det mest suveräna, att även om man inte tror det innan kan det kännas så bra.... Grattis till en härlig och lång runda!
Härligt Per!!
och kul att läsa om en runda som jag kan delar av
🙂
Härligt! Det brukar vara så att när man inte planerar att springa långt så går det som bäst 😉
Sådana här löpar-pärlor kommer tyvärr aldeles för sällan .........men de är ack så sköna att minnas tillbaka på när det sitter lite väl långt inne, att ta sig ut. Gott!
Ah, nytt PB - härligt! (V)
Förstår precis vad Du menar, Per!
Mina allra bästa löppass har kommit sig av en otrolig ovilja att ge mig ut, men eftersom löprundan HAR varit planerad måste den GENOMFÖRAS, eller hur? Speciellt om jag har våndats över att "idag står det backintervaller
Ja, det är ju den där känslan som man hört talas om och som man själv vill uppleva! 😀 Får börja träna ordentligt nu, fast långsamt, så jag också uppnår det där snart! 😀
Det är för dessa tillfällen man springer i mångt och mycket - när allt "går av sig självt!!"
Exakt! De fem minuterna det tar att byta om och ta de första 100 metrarna kan ibland vara långt tuffare än själva passet.
Jag tror hjärnan försöker lägga krokben för oss ibland. Jag funderar på om det är en rest från tiden då man behövde spara energi för
