Olle, finns det en glasbit någonstans så får jag den garanterat i foten. Mina fötter är glasmagneter 🙂
Sen har vi ju det där men löparkoma. I alla fall kan jag glida in i en sån och då vete katten om jag ser speciellt mycket. Jag vet inte för jag kan b
Visst är det så att alla är olika och jag försöker inte tvinga på någon mina tankar även om det kan verka så ibland. 😉
Det där med löparkoma jobbar jag aktivt för att undvika, jag tycker helt enkelt bättre om att vara medveten om min omgivning när jag s
Jag kollar alltid var jag sätter fötterna. Ojämn vårmark med isfläckar och hundskit och ojämt trampade stigar det r instinkt 😛
När jag sätter fötterna i avslappnat så är det på mittfoten och foten fjädrar så jag NÄSTAN tar med hälen i steget. Bara i myc
Jag tror också eg att det barfota löpsteget är det som är det mest naturliga. Som man springer på gräsmattor, sandstränder, skogsstigar...MEN, när man börjar blanda in skor och grejor, det är då det blir knepigt.
Tycker iaf jag som, så länge jag enbart h
Barfota på asfalt kör jag, det är snällt mot fotsulorna ("nybörjare" har dock gått en hel del barfota i mina dagar) och lätt att se glas och annat jox. Lite undrande blickar får man ju, men nu är vi snart så många att det är en vanlig syn med barfotafolk.
Om du har välanvända fotsulor kan nog inte bin o getingar sticka igenom utan blir nog snarare krossade. Dessutom flyr dom nog för det mesta då någon kommer och trampar!
haha, får vänta lite tills sulorna tuffat till sig!
Blir de någonsin härna på (icke trampytorna dock? jag sätter ner fram/mellanfot, sedan häl, vilket gör att det finns en massa mellanfot som är ganska mjukhudad där emellan
Christer, i min barndom sprang jag barfota överallt och vid minst ett tillfälle råkade jag kliva på sticksiga insekter. En humla fastnade mellan tårna en gång och bet mig i vecket mellan stortå och nästa tå.
Fast ondast gör det att kliva på tistlar, huml
Aj!
Jo, det är klart att det KAN hända om man har otur, men speciellt vanligt kan det väl inte vara (Annica - ett tillfälle)
Det är bara de riktigt hemska tillfällena jag minns, farfar var biodlare så jag stack mig på insekter så gott som dagligen 🙂
