Jag är nyfiken av mig!
När jag springer med någon av männen i min familj, dvs maken eller sönerna, så förundras jag alltid över att de tar genvägar där det går! De sneddar där det går, springer innerspår mm. Att spara några meter tycks vara viktigt! Själv
Nej, inga genvägar här inte. Då blir det ju svårare att kontrollmäta via Google Earth sen ju 😉
Nix, inga genvägar. Jag är mest ute efter att springa någon viss sträcka och genvägar är inte så produktivt då.
Hellre senvägar så rundan blir lite extra lång. Har jag tur hittar jag en ny stig som leder dit jag inte trodde man kunde komma från det hållet.
AM, ja sånt är roligt! Upptäckarlustan ökar om det är ett okänt område, alltid hittar man något spännande 🙂
Håller med AM. (t+)
Bra mycket intressantare.
Det började med att jag var usel på att hitta, sen insåg jag att ju mer jag sprang vilse desto bättre blev jag på att hitta.
låter som ett omvänt moment 22
Det beror på. Jag snävar i kurvor och liknande och försöker springa vägvinnande. Men aldrig ta genvägar, då har man ju sprungit en annan väg än den man förutsatt sig.
Är jag på långpass kan jag ta ett extra varv runt kvarteret bara för att komma över 2 t
Måste ju bero på vilket mål man har?
Har man som mål att springa 42 195 meter så är det ju katastrofalt att gena. Har han som mål att komma först i mål så beror ju genandet på hur väl det stakats bana och gränsen för diskning? 🙂 Genande i övrigt beror
