Jo då, så man kan ju förstå att folk är tacksamma att jag kopplar upp!
Jag har blivit biten av en schäfer, en riesenschnauser och en terrier under löpning. Är väl därför inte själv att anses som hundens bäste vän direkt...
Mest fascinerande var nog ändå schnausern ute i Lidingöloppsspåret. Jag var ute på en träningsrunda me
Jag älskar hundar, alla sorter!
Skulle dock inte tveka en sekund att sätt mitt knä i bröstkorgen om en hund attackerar mig. Anledning, då kanske den avstår nästa gång då det är en liten unge.
Härligt att höra! På måndag vågar jag alltså börja gå genom skogen på morgonen igen. Har tagit en omväg sen i höstas eftersom jag varje morgon möter samme idiot till hundägare. Han anser att han har pli på sina hundar när de kommer tillbaka om han ropar p
Bra där Lars. Då tänker de kanske efter nästa gång. Dock lite svårt att praktisera på småhundar. Kanske räcker med ett smalben då?
Läste nyligen i en underbar bok, "Träna för Marathon" tror jag den heter, från 1970-talet. Författaren listade väsentliga och oväsentliga faror med löpning. Bland de oväsentliga problemen fanns sådant som skavsår och träningsvärk. Bland de väsentliga prob
När jag varit ute och sprungit och cyklat har jag blivit "jagad" av hundar, katter, grävling, barn samt förståndshandikappad person.
Blev riktigt nervös en gång när jag sprang om en hel familj: först förbi föräldrarna (antog jag) och sedan kom jag i kapp en pojke på ca tio år som höll en jättelik schäfer i koppel. När jag befann mig mitt emellan föräldrarna och pojken ropar mannen (med
en vän till mig jobbar ofta natt på Max. När han springer hem från jobbet blir han ofta jagad och utskälld av fyllon. De orkar inte springa efter honom så länge, dock.
Här på landet finns det många som låter hundarna gå lösa ute på gården och tror att de snällt hålls kvar och vaktar egen gård. Så är ju tyvärr inte fallet, utan dessa hundar störtar ju ut på vägen då en oskyldig joggare passerar... (#)
En av mina löprund
