Jag _tror_ att det är tiden som är begränsningen på passen. I tretimmarsprogrammet är det längsta långpasset också på 165 minuter...
Ofta är de där gränserna mer psykologiska än fysiska. Tror man att man inte kan springa en mil, så lyckas man banne mig inte det! Det är ju som humlan som inte har de fysiska förutsättningarna för att flyga, men det vet ju inte humlan om och bara flyger p
ja absolut, det största problemet är ju inte fysiken utan huvudet... Själv är jag tyvärr en mästare på att fälla krokben för mig själv, det är den där lilla rösten som säger att nej, nu är du väl ändå jättetrött? Som vill få en att ge upp... Men när det v
Ja, eller som i mitt fall där rösten säger åt mej att fortsätta fastän jag känner mej jättetrött och så får man ta konsekvenserna i form av skador 🙁 Gäller helt enkelt att lära känna sin kropp och lyssna på dess signaler. (Lättare sagt än gjort!)
Sylvi
Helena, ingen tid alls. Sista passet innan milen var den vanliga 6 kms-rundan. Och jag var så stolt och glad när jag kom hem att jag grät en skvätt glädjetårar...*tramsig* Och det bästa var att jag hade inte ens träningsvärk dagen efter. Men, visst är det
Inte tramsigt alls tycker jag, jag kommer nog också fälla en del tårar den dag jag tar mej runt 10 km! Jag gick runt och smålog en vecka efter jag tagit mej runt 7,5 km 😀
Jag med! JAg var överlycklig när jag slog mitt rekord. 😀
Om det inte finns pass längre än en till två mil i det där programmet kan det inte betyda annat än att det inte är meningen att man ska springa alla de sex timmarna. Om man ska orka springa så länge krävs längre långpass, säkert bortåt 40 km. För maratond
Jag har läst någongång någonstans att man klarar ett lopp på upp till tre gånger den distans man kör regelbundet på träning. Vad gäller marathonträning verkar 30-kilometerspass vara vanliga hos de lite snabbare och mer erfarna löparna, men har med enstaka
Tänk TID på distanspassen. Det har ingen betydelse om ni hinner 20 eller 25 km.
