Jag lägger inga värderingar på det i övrigt. Det är klart att man inte därför ska tokbanta för att få ner sin vikt bara för att. Utan det kräver en kontrollerad viktnedgång där man mår bra med sund motion och normal, bra mat utan hysteri. Men givet det, ä
Ja i mitt fall har det ju uppenbarligen gjort underverk så jag opponerar mig inte. För så himla mycket har jag inte tränat att mitt långsamma bekväma snigeltempo magiskt skulle sänkas från 6:45/km till 4:45/km på ett halvår.
Här kan man räkna lite på viktens inverkan:
Som sagt, mig med. Jag märker stor skillnad om jag väger några kilo mer. Jag är inte den som hetsar om sånt, men vägde jag 120kg och siktade på sthlm marathon tex, som ligger ganska långt fram i tiden så skulle jag träna på och försöka äta vettigt, men ha
Vi är nog egentligen överens, jag har bara historiskt sett lite dåliga erfarenheter av vikthysteri och tenderar att reagera överdrivet när det kan komma att glorifieras på något sätt.
Summa summarum: Det går att springa som tungviktare också men det går
Det är viktigt att skilja på tungvikt och dödvikt.
Jag väger ca 90kg, på 189cm. Tycker nog jag springer ganska fort 😉
* Ha en mp3spelare i kläderna nånstans. Du kanske inte springer med musik i vanliga fall, men en glad låt kan muntra upp om man börjar bli deprimerad, vilket nästan alla blir under en mara. Särskilt vid 30km av någon anledning.
Just det. RÄKNA MED ATT B
Nästan, är nyckelordet.
Bättre att vara beredd och kunna hantera problemen än bli överraskad och inte veta hur man ska tackla det. Flexibilitet i all ära, jag tror på förberedelse, även mental dito.
Vet inte eller låtsas i alla fall inte som om jag vet 😉 vad alla andra tycker...
Men JAG har i alla fall fått en massa tips här som jag tänker använda mig av.
Tack alla som bidragit!
Vet inte varför "min" marathonfråga hamnade i viktminskningsträsket,
Vikten ÄR en bra sak att tänka på om man skall springa långt, så därför fick du reda på det. 🙂
