Jag har i alla fall testat nu att springa ett långpass klockan fyra på morgonen på landsväg. Det var månljus, så det var ganska ljust. Jag hade pannlampa och reflexsväst (ett måste!). Jag har tidigare varit mörkrädd, men jag tycker att man vänjer sig. På
OT kommentar men...
"Det är nog farligare i långa loppet att sitta inne med chipspåsen än att springa ute"
hahaha var riktigt roligt sagt
Sedan en kollega blev rånad av ett ungdomsgäng i närheten av där jag bor har jag också börjat bli lite nojjig. Jag brukar välja upplysta cykelbanor intill vältrafikerade vägar när det är mörkt ute. Många av dessa har en liten upptrampad "stig" parallellt
Jag går emot strömmen här och springer helt enkelt på ännu ensligare vägar och ställen. Där kommer det ju inte en människa (och det är bara människor man behöver vara rädd för anser jag) och OM det mot all förmodan skulle dyka upp någon OCH den personen ä
Det där med chipspåsen i soffan var väl inte helt osant i och för sig. Pratar vi överfall och våldtäkter är det statistiskt sett väldigt mycket större risk att råka illa ut inom hemmets fyra väggar tillsammans med en närstående familjemedlem än ute i löps
Lite lustigt att TS har gjort en ren copy-paste på en annan persons fråga på jogg.se, en tråd som han själv deltar i men där han är rädd för björnar i Västervik...
Jag är rädd för Björn, när han kör bil på fyllan.
Det är bara fuskare i veteranklasserna som behöver vara rädda för Björn.
Säg inte att han har tillgång till bil också?
Jag tolkade TS mer som att det handlade om rädsla att ramla och slå sig.
Då är det pannlampa och belysta vägar som gäller. Jag är själv livrädd för mörka skogsstigar i mörker, har ingen lust att bli liggande medvetslös i nollgradigt ett par timmar och vän
