...förutsatt att oron är befogad för annars riskerar man att hamna i en cirkel av undvikande beteende ("rädd för allt" )
Är det inte väldigt svårt att oroa sig för rätt sak?
Jag läste ett inlägg i Runners för nåt år sen om någon som blev attackerad av en älg. Jahapp, då fick jag älgnoja på mina långpass, som ett brev på posten. Bara att ignorera och den är borta nu.
Visst ska man vara försiktig och förståndig, men man vill n
Hehe ja Tibor älg är enligt min mening det mest obehagliga att råka stöta på.
Personligen har jag blivit bortmotad 2 gånger av en älgko samt utmanad av en grävling. Sen har vi ju alla lösa hundar. Bekant var ute och rastade sin boxer i orminge trakten (s
Har mött älg ett otal gånger - det har rört sig om tjurar, kor, tjur med ko, ko med kalv. Det har aldrig hänt något annat än att de har dragit sig undan när de har märkt mig. Är det jag som har haft tur, eller kan de ilskna älgarna vara sådana som vistats
Jag har ung. samma erfarenheter och tänkte ung. samma sak. De jag mött har oftast varit uppe i dalaskogarna - inbillar mig att de aggresiva älgarna har oftast varit stockholmsälgar? (Det kan ju också varit i brunstperioden iofs. Och hundar kan ju reta upp
Jens
Jag har samma erfarenheter av älg som du har. Jag tror att det normalt sett är så. Älgar är mer rädda för oss än vi för dem.
Jag som också håller till i dalaskogarna längtar efter mitt första möte med varg, fast jag hoppas då att jag sitter på MTB:n och har nerförsbacke bort från ulven.
Jag springer ofta på älg men aldrig någonsin något aggressivt exemplar. Jag upplever stockholmsfästingarna som ett betydligt större hot för min hälsa.
Ja, vargarna är kända för att slå MTBcyklister
Som det är här handlar det mer om att inte hamna i skottlinjen.
