Per: känner igen mig. Lidingö, och långpassen inför, var visserligen en pärs på många sätt men något illamående kände jag aldrig. Gränsen verkar gå nånstans efter 3 mil/2,5 timmar ungefär. Soppatorsk.
Jag har länge dragits med detta problem! Känner verkligen igen mig i det där med frossan och ryggläget efter långpass. Ibland blir jag dock INTE illamående, och nu såhär 4 år efter den första illamåendeattacken har jag börjat se någon sorts mönster:
- Ja
Känner verkligen igen mig i det Tomas och Elisabeth beskriver. Jag brukar bli illamående efter cirka 1,5-2 timmars löpning. Illmåendet förvärras av sportdryck. Och även om jag lyckas pressa i mig mat och dryck efter passet kan jag bli illamående igen på k
Vi är olika tack och lov.
Förr var det enklare att vara sin egen,
man åt och drack det man mådde bra av.
Nu har ju vetenskapen kommit på att vissa saker är mindre bra för ett antal människor.
Så normala människor med normala behov har fått det svårare.
K-G, grejen är ju just den att jag brukar köra en "naturlig" approach. Jag har aldrig använt några sportdrycker, energy bars, gels eller andra "konstigheter" utan jag äter normalt (och jävligt mycket...) och dricker enbart vanligt vatten på längre pass än
Jag tror ju inte "vi alla blev olika" i samma veva som Vigtargo lanserades...
För min del handlar det inte om det där lätta illamående som gör att man inte vill/kan äta direkt efter passet, utan det där hemska illamående som några av er beskriver, när m
Elisabeth.
Då, när jag och andra kutade runt i timmar hade vi också pauser.
Vi hade ju inget med oss,
så vi letade vattenställen,
stannade och drack.
Var vi då en 10-15 stycken tog det tid innan den siste fått i sig något.
Sedan ville kanske någon ha me
Tror också på soppatorsk. Jag hade liknande problem förra året när jag ökade på längden på mina träningspass. En tröst i sammanhanget kanske kan vara att kroppen successivt har vant sig. Har också lagt in lite energi under löprundan för att inte få helt s
Lena: Precis, igår var det vidrigt efteråt. Vi snackar absolut inte några subtila känningar utan det var på gränsen till spyhink och dubbla duntäcken. Hustrun var måttligt imponerad när jag, efter att hon haft tre vilda och gnälliga småungar för sig själv
I lördags sprang jag Lidingö Ultra 50 km och kände för första gången i löptävlingssammanhang ett visst illamående efter målgång. Nu var det dock också första gången jag chansade på att dricka sportdryck loppet igenom. Det var ett experiment jag velat göra
