Helst springer jag i solsken och fågelkvitter ... tidiga soluppgångar på sommarhalvåret är en riktig energikick! (H:)
En vintermorgon saknar både solsken och fågelkvitter, men av praktiska orsaker springer jag ändå för det mesta innan frukost...
Mitt på dagen.
Förmiddagen är uppladdning - eftermiddagen är nervarvning. 🙂
Vårmorgondag med nya löv/blommor och fågelkvitter
Kvällen, helt klart. Det är för min del enorm skillnad på uppvärmningsinsatsen som krävs för att mentalt och kroppsligen nå en viss intensitetsnivå. Sedan kör jag å andra sidan gärna långpass på morgnarna, det krävs bara att man vaknat för det. 🙂
Tränar helst morgon och kväll så att det blir jämnt fördelat.
Jag gillar de flesta tider o väder faktiskt - alla har sin charm. En kväll i snöstorm eller en vårmorgon i soluppgång - även om det fysiskt är skönare i solen så kan det mentalt vara fantastiskt att vara ute i ett riktigt oväder också...
Under vinterhalvåret är det absolut på lunchen. Då helt plötsligt märker man att det existerar dagsljus fortfarande, att småfåglarna viner i luften och att man behöver solglasögon mitt i december...
Före lunch. Före middagen. På kvällen är också härligt.
Av någon anledning känner jag mig mer "nyttig" när jag har varit ute på en morgonrunda före frukost, men på vinterhalvåret blir det mest kvällsturer.
Det är fascinerande hur en och samma löprunda kan kännas så olika beroende av årstid, tid på dygnet, väd
Marcus: Dagar med fler pass om dagen är ovanliga för mig nuförtiden. Men visst var det skönt då jag sysslade med sånt och kroppen nästan krävde det.
