Forum

Forum Navigation
Forum breadcrumbs - You are here:ForumLöpningKänslan efter första maran
You need to log in to create posts and topics.

Jag sprang min första mara i Sthlm i år. Det gick bra i så måtto att jag överlevde och att det kändes helt okej även om jag var trött och mycket stel i benen. Jag sprang också mycket långsamt. Tycker jag själv alltså. (5:17:50)

Både innan och efter har j

Jag sprang min första mara ensam i skogen i februari 2009 i 14 minusgrader (se min avatar). Hittills min enda mara, pga skador senare. Jag hade en tid liknande Ingmaris, 5:23:XX; mitt mål var bara att ta mig runt.

Och mina upplevelser kanske skiljer sig

Det är ni inte alls. Ni är hur grymma som helst! Ta det från en som fortfarande håller på att lära sig springa öht och precis klarat milen. Om allt går bra, träningen håller i sig, skadorna håller sig borta kanske jag kan försöka mig på en mara om säg 2-3

Jag kan inte mer än hålla med Anders, ni borde vara otroligt stolta! Ni tog er trots allt runt/igenom en mara, det är starkt jobbat oavsett tid, tycker i alla fall jag 😀

Jag är så impad av alla som klarar att ta sig runt en mara att tiden är fullständigt ointressant. Bra jobbat 😀

Jag genomförde min första mara i Stockholm i år. När jag anmälde mig hade jag en vision. Till stor del gick den ut på att jag skulle vara nöjd/tillfredsställd/upprymd när jag passerade mållinjen. Jag visste att tex. benhinneproblem skulle göra livet surt

Jag förstår precis hur du resonerar Ingmari. Och jag förstår precis hur ni andra resonerar också även om jag numera inte håller med er.

Första gången jag passerade maradistansen var vid Skövde 6-timmars 2006. Jag var med på ett 6-timmars bara för att se

Sprang min första mara i Stockholm 1993 på 4:30 och det var jag riktigt nöjd med. Det bästa var dock när jag sprang in på stadion för att korsa mållinjen, en stor klump i halsen av lycka och stolthet förvandlades till ett par tårar när jag väl passerade m

Oj, så intressant att läsa era kommentarer. 🙂 Maria, du uttryckte mycket väl vad jag också har tänkt.

Något jag glömde att nämna och som förstås påverkat min upplevelse av StM var att jag fick startplatsen i present och att det följaktligen inte var mi

Jag genomförde mitt första maraton i Stockholm i år och jag kände och känner (!) fortfarande en stolthet över att jag klarade det! Jag hade satt upp ett mål som jag i och för sig inte riktigt klarade av men såhär efteråt så är jag riktigt nöjd att jag tog