Jag kan bli känslosam av säkerhetsgenomgången på flyget. Inga begränsningar där liksom...
Varvet var året innan maran. Varvet var självvalt och något jag verkligen ville göra och som betydde något för mig. Det kändes stort och jag väldigt stolt över att
Testade att vinna lite tävlingar på 90-talet. Tro mig; inget av detta kom nära marathonkänslan i år.
Håkan, förutom att jag inte har någon idrottsbakgrund verkar vi ha reagerat väldigt lika. Några har frågat hur det känns att gå i mål på en mara och då har jag berättat utan att ta bort några detaljer. Vissa verkar bli lite nervösa när jag berättar att ja
Att få medalj efter vissa lopp känns ju inte alltid sådär oerhört upphetsande. Men det måste jag ändå säga om Sthlm marathon att den medaljen faktiskt KÄNDES. Så är den ju också ganska tung.
Det är väl kanske inte alltid så jättespännande att stå och de
Jag funderade på vilken mara jag blivit mest emotionellt påverkad av, och utan tvivel måste jag nog säga att min andra Stockholmsmara tog hårt. När jag fick syn på Stadion kände jag en enorm glädje och sorg samtidigt. Otroligt känsloladdat.
Kanske för at
Min mest emotionella gång var nog Öppet Spår. Vid 23 km kvar insåg jag helt plötsligt att detta kommer jag klara. Då föll det en tår och jag kunde körde nog resten av sträckan på det ruset.
Denna känsla har jag sedan aldrig lyckats få igen. Trodde fakti
När jag gick i mål på min första mara var känslan att jag ville ta hela världen i famn. Nu var det medaljutdelerskan som stod närmast och fick ta del av min lycka.
Senare har jag hört från en som delat ut medaljer i Stockholm att det är ganska vanligt; al
Jag känner ju inte Moa men hoppas ändå att hon förlåter att jag låter henne gestalta känslan efter Stockholm Marathon 2010. Detta lilla klipp som jag hittade har jag visat för då jag vill beskriva hur jag själv kände.
Även jag sprang min första mara nu i år i Stockholm.
Min tid är ännu sämre än din. Jag fick 5:54 och skrev såhär efter
http://jossanstraning.blogspot.com/2010/06/stockholm-marathon-2010.html
Men jag är så stolt och så glad, för att jag tog mig runt. De
Jag sprang också min första (och hittills enda) mara i Stockholm nu i juni. Jag har aldrig varit någon löpare, jag har haft astma, vägt mer än 30 kg mer än jag gör nu och haft knäproblem så det här med att springa ett maraton var väl inte helt självklart
