löpnörd i vardagen... att man ser alla som är ute och springer och att man dessutom tittar på löpsteget 🙂
När man sitter i bilen på väg nånstans och för varje löpare man ser tänker "om det ändå vore jag" - oavsett vilket ärende man har 🙂
Lite kul hur hjärnan snöar in på det man är intresserad av. Numera när jag löptränar så ser jag löpare och bra spår överallt.
I ungdomsåren när jag jobbade som servicetekniker på sågverksdatorer så såg jag sågverk överallt. Ni anar inte vad många små bon
Jag måste erkänna att jag bedömer stil, fart och steg på de löpare jag ser oavsett vad jag annars håller på med för stunden.
Jag måste erkänna att jag är precis som alal ovan. Eftersom jag gillar traillöpning så är en bild på ett bergsområde, tex alperna, något som får mig att tänka: "Där skulle varit fint att springa!"
Och som AT skrev: Om man ser nån som springer önskar man
Har varit och är som "Mackan".
Plus att jag genom bilfönstret kollar om jag ser någon trevlig löpväg.
Helst då ickeasfalt - gärna lite småbackig.
Ja trevliga löpvägar tittar jag också alltid efter när jag är ute och åker!
Ser jag en trevlig väg tänker jag nog mer MC-åkning men då jag ser en löpare så bedömer jag direkt löpvanan, löpsteget och tempot. Min fru är van vid utrop som: 5-tempo minsann! oj där går det undan, intervaller? Nyårslöftespass? Mysjoggare. Hardcore! (då
Mina tre söner (8, 6 o 4 år) var ute o lekte i snön ute på ängen häromdan. Plötsligt kommer min förstfödde med andan i halsen och ropar att lillebror gråter för han får inte på sej stövlarna efter ett försök att springa barfota.
Jag fick liiite dåligt sa
hehe ja instpiration och motivation...
mina barn (5 och 3) ställer sig ibland mellan soffa/vardagsrumsbord och springer som fasen på stället och utropar "titta jag tränar" om och om igen
