Allt är relativt.
Nej. Min ålder är inte relativ.
Då springer du för sakta http://skolarbete.nu/skolarbeten/einsteins-relativitetsteori/
Utbytet mellan David och Jim är visserligen fängslande, men om ni inte misstycker så återvänder jag till tråden.
Oräknat några skolidrottsdagar för länge sedan (just for the record: jag är precis så gammal som jag är, men barnslig ändå) var Göteborgsvarv
Jag sprang väl mitt första lopp när jag var 6 år tror jag - var faktiskt med pappa i spåret och tränade inför loppet... Och har kvar min medalj!
Sen blev det väl några "terräng-lopp" i skolan, under mellan- och högstadiet. Tränade definitivt ingen löpni
Ledsen för det Tomas. Kan inte hjälpa att David är så fascinerad av min ålder.
Ett litet lopp max 200pers , 5 km. Min dotter o jag skulle springa hon anmälde oss i TÄVLINGSKLASSEN. Jag höll på att smälla av jag hade inte sprungit mycket och framförallt är jag långsam. Hon sa vi startar ju samtidigt som motionsklassen helt kolt. Efte
Vårruset för sisådär 10 år sedan. Det var riktigt stort att lyckas ta sig runt 5 km. Jag har nog sprungit vårruset varje år sedan dess, och några andra lopp har det också blivit. Nu höst blev jag av med halvmarathon-oskulden, också häftigt att klara.
Första loppet blev iFormloppet förra sommaren. Förra sommaren var även första sommaren jag började att springa, har aldrig gjort det innan utan har skyllt på medfödda knäproblem och flertalet operationer. Om sanningen ska fram så var det snarare bristen p
Kul tråd. 🙂
Jag sprang mitt första lopp 1986 (tror jag). Det hette Lady Lufsen och var ett millopp för damer, från IKSU runt Nydalasjön och tillbaka till IKSU igen. Jag sprang på 55 minuter - det minns jag.
Jag har inget minne av vad som fick mig att
