Edit: Hoppla, blev dubbelt, tog bort.
Frida vad menar du med att inte syresättningen skulle vara en begränsande faktor?
Just den saken finns det massor av undersökningar av, det krävs massor av lugn distansträning för att öka blodets förmåga att transportera syre, det är det som tar mest tid
joakim: "lungornas förmåga till syresättning"
inte blodets förmåga till transport, musklernas förmåga till upptag, osv, utan _lungornas_ förmåga.
Vi menar nog samma sak, det första fallet med högre puls och lägre tempo skulle kunna bero på begränsningar i syresättningen av musklerna.
Lungorna räcker till, men om man råkar köra in kroppen lite grann i anaerob förbränning kanske den "fastnar" där.
Fastnar?
Två negativa konsekvenser av att börja spjälka kolhydrater via anaeroba processer:
1) Om du slösar på glykogenet kan det inte återbildas under pågående arbete- iallafall inte under arbete som pågår med samma intensitet - och inte utan tillförsel av ener
Frida. Försök att lura i det där i en cyklist som ligger i utbrytning under 20 mil. Han skulle inte komma långt om det stämde.
Jodå. Hans utbrytning beror på att hans anaeroba metabolism är effektivare än de andras. Och hans återhämtning bättre.
Hade jag kunnat uttrycka det som Frida hade jag gjort det. (H:)
Med "fastnar" menar jag att man nån gång under loppet börjar köra anaerobt, och att det är detta som ökar pulsen och sänker tempot. Det går inte att komma ur när man redan ligger på gränsen
Johans resonemang är också den absolut största anledningen till att sk. "negativa splits" rekommenderas för optimerad prestation...
