När jag springer i skogen och då menar jag inte i elljusspåret utan på små skogsstigar, gärna med mycket rötter och stenar. Sen så tycker jag det är jättekul med korta intervaller på 200-300m också.
Håller helt och hållet med alla tidigare skribenter om att det är klart skönast efter de träningspassen där man fått kämpa för att ta sig igenom dem och framför allt jobbiga intervallpass. Däremot, om det är jobbigare än vad det borde vara (avseende fart/
När du har sprungit en timme, solen börjar gå upp och du kan släcka pannlampan. Det är klart och lite lätt dimma över fälten och skogstjärnarna, kanske lite frost som nyper i dina röda knogar. Du känner dig stark och driver utan åthävor upp tempot till ma
Det är poesi Robert, ren poesi 🙂
Robert, precis när du är klar med det passet börjar jag vakna till.
Jag visste inte att det fanns tråkig eller mindre rolig löpning.
Nån borde tonsätta Robert R´s inlägg.
Har ni läst nåt på hans blogg då? Där finns mer i stil med ovanstående rader!
Jag tror att Vivaldi gjort det redan, Aadu
Okej, *söker på pirate b*
