Anders.
Du skrev igår att du lärt dig fel från början.
Hur gick det till?
OK. Jag föddes med ett bra löpsteg + att det var naturligt anpassningsbart.
Tyvärr hade jag också talangen att göra våghalsiga ting så min kropp är ganska så totalkvaddad enligt l
K-G, jag vet faktiskt inte. Jag tror att det har att göra med att jag försökt klura ut hur jag ska bli snabbare utan att låta kroppen själv bestämma. Tidigare så trodde jag att min löpning skulle gynnas av att ta längre kliv, ju längre kliv desto snabbare
När jag ramlade in på marathon 1982 så slutade jag tänka. Det räckte med knoget att hänga med träningsgruppen.
Som Trollhättebo så har vi slussar, vilket innebär en faslig massa trappor. Där ville gänget starta.
Det blev älgkliv uppåt ( 2-3 trappsteg i t
Ett marathonlopp försökte man genomföra på ett så jämnt sätt som möjligt.
Räknade stegen då och då på ett antal lopp.
Jag höll ca. 180 steg i minuten i stort sett från start till mål.
Viss trötthet i benen gjorde dock att stegen blev kortare.
Läste någon
Det verkar som några tycker det är ett motsattförhållande mellan steglängd och kadens men så är det väl inte?
Christer S skrev ett litet exempel i en tidigare tråd jag inte gitter söka efter men det visade på sambandet mellan hastighet och steglängd vid
Du har helt rätt Running Cloud. Tanken hos många är att kadensen ska vara konstant men att steglängden ändras (vilket förvisso inte är en exakt vetenskap).
Det där med kadens har att göra med flera saker som sällan kommer upp till diskussion som exempelv
och igen då...
http://www.ludd.ltu.se/~torger/running/springa.html#1.9
Trägen vinner Peter 🙂
Peter: Jag har läst en femtedel (inte hunnit mer) av dokumentet du länkar till. Det är för-svärdord-bra!
Peters länk var mycket innehållsrik. Det skribenten inte tog upp var hur man ökade effekten i rörelsen. Visst kan man köra backintervaller eller drivstyrka skulle jag kalla det. Där man blir tvingad att ligga på tå i frånskjutet och därav arbeta med "rätt
