Senast jag var sist ( garanterat ej sista gången ) var tidigare i år i juli.
Jag var 53 minuter efter de näst sista ( far och son ihop - också en bra grej med 2 generationer ) och vilket jubel. 🙂
Plus en iskall öl rätt i näven. (t+)
Man kan ju tänka positivt; "Tänk att det behövdes 500 (eller hur många deltagare det nu är) för att slå mig!" (H)
dubbelt
Ett av mina favoritcitat "I de blindas rike är den enögde kung", så om du kommer först eller sist i en tävling gör ju varken dig bättre eller sämre.
Loppet är en utmaning för dig. Det räcker väl?
kram
Jag har kommit sist några gånger. Första gången var i tävlingsklassen på Tömilen. Men det märktes inte för det var en massa motionärer som kom samtidigt och senare. I våras kom jag sist i terräng- DM, och belönades med en silvermedalj i min åldersklass.
I Östergarn marathon för några år sedan var det två deltagare som höll på i över 8 timmar. Då var grillfesten redan igång och målgången var mitt i festen. Då blev det stående ovationer och applåder till de tappra. Så ibland får de sista största hyllningen
Har vi övertygat dig nu, Viktoria? 🙂 Du kanske till och med blir besviken om du inte kommer sist?
Distansryttare har ett motto som gäller för mig i allt jag företar mig i form av lopp, tävlingar och utmaningar:
Att fullfölja är att segra!
Klart du ska springa! 😀
Tack för alla härliga kommentarer, jag ska springa och jag ska fullfölja om jag så får krypa i mål!!!
...och rapportera här förstås!?
