Oj, här rasslar inläggen på snabbt. Jag skulle vilja understryka det som Lena sa för ett antal inlägg sedan att det egentligen är ganska svårt att komma sist. Speciellt på lite längre sträckor så är det nästan alltid någon som bryter mitt i loppet eller d
På orienteringar funkar det lite annorlunda, eftersom man startar på olika tider och springer olika långa banor. Men ändå, den som sist springer under målskynket blir alltid hjärtligt gratulerad av arrangörerna.
(För då kan man plocka ihop och gå hem, oc
Jag har också kommit sist en gång - ett fjällopp i Björkliden på marathondistansen - fast med c:a 2000 höjdmeter! Det var c:a 20 startande och jag har för mig att 4 bröt. Sista milen hade jag funktionärer som plockade in banmärkningen inom synhåll bakom m
Jag tror att jag har blivit sist i klassen på alla orienterings-KM jag deltagit i.
Efter Roger L? 🙂
Han springer i fel klass. Annars hade jag inte blivit sist. 😉
det är bara att springa! SÅ länge du springer in i målet - har du VUNNIT!!!
LYCKA TILL!
Hur var det på Uppsala 100k häromsisten? Massa jubel till den som kom först och ännu mera till den som kom sist. Episkt sista varv, om jag fattat rätt...
Jag kom allra allra sist i Riddarfjärdssimningen 1984.
Minns tydligt hur nära det var att jag frös ihjäl & sjönk. Fick eskort & pepp av en funktionär sista biten... Är än idag nåt otroligt stolt över det lilla vita badlakanet med rött tryck och plaketten
Det är bra Viktoria ! Spring med hjärtat ,då för lurar man aldrig.resultatet har ingen betydelse.bara att man själv är nöjd och mår bra! Lucka till loppet! (t+)
