"arraki de är ju bra att du inte är rädd ,men jag är lite rädd,men de är nog bara för att jag är svag "
Inför en björn eller ett troll är vi lika svaga du och jag.
arraki jo de kanske vi är de vet man inte
Jag brukar springa i skogen där det finns björnar. Jag har aldrig sett någon, men jag undrar hur många björnar som sett mig....
Jag har bara följt diskussionen ytterst sporadiskt så det här har kanske antingen redan sagts eller så här det helt OT.
Men det är min bestämda uppfattning att ju fler som är ute och rör sig på gator och torg, desto tryggare blir samhället. Och omvänt;
Män som utsätts för våld, oprovocerat eller inte, befinner sej oftast på eller i närheten av krogen. Så länge man håller sej därifrån kan man vara hyfsat lugn.
Jag njuter av ensamheten i löpning genom skog eller över äng, likväl som jag kan njuta av att
Är extra vaksam när jag springer i stan och har försvarsspray med mig...
Man blir egentligen lite för säker när man springer på platser som man känner bra till. Man tänker liksom att här händer inget jag är ju alltid själv här men en tråkig dag så kanske
Jodå, jag springer gärna i skogen när det är mörkt. Fast för det mesta är det långa transportpass på morgonkvisten som är mörkerutsatta - och det är grymt mysigt att möta gryningen med en pannlampa i skogen.
De gånger jag blir nervös är för det mesta i
Jack skrev "Jag tror att många oroar sig så mycket att de glömmer att leva."
och det var precis vad jag ville poängtera! Man får inte glömma bort att leva! 🙂
Robert: Tack för att du informerade att du också blir orolig för trollen bakom buskarna. Känns som om det bara är vi kvinnor som blir mörkrädda, vilket jag betvivlar. Det är väl nog bara det att vi talar om det oftare.
När jag var i tioårsåldern undrade storebrorsan hur jag vågade springa i mörkret.
Däremot skrämmer mig onda andar som ibland försöker göra allt för att föstöra en tävlingsinsats. Just det, det är därifrån uttrycket "Denomisk trötthet" kommer. Tur att man
