Enda anledningen som gör mig tveksam till att springa är att folk ser mig. Jag är långsammare än en snigel och låter som en traktor (ser ut som en också).
Det handlar säkert om självkänsla men jag skulle aldrig jogga mitt på dagen eller bland mycket folk
Jag skulle aldrig någonsin dra mig för att springa i mörker, skog eller ensliga ställen. Det är mina favoritställen. 🙂 I min värld så är nog skogen det säkraste stället man kan vara på. Vilda djur är ingen fara och våldsbenägna människor är sällsynta i
Med ensliga ställen menar jag inte bara skogen ch vildmarken, utan de där små öarna i stan t ex, som parker och annat, där folk rör sig, men "saker kan hända".
Nej jag drar mig inte för parker och annat i städer. När jag varit och jobbat utomlands och i andra svenska städer så har jag gladeligen sprungit i de vattenhål som parker kan vara efter jobbet i mörker. Men jag tror mig å andra sidan kunna springa från e
Ska vi gå den amerikanska vägen?
En Colt 45 för lite trygghet?
På tal om det!
De som har varit på en självförsvarskurs har säert hört: att det man gör i självförsvar gör man för att få tid att springa ifrån en förövare!
Så lite grovt sett kan man säga att löpträning är självförsvar. Att lära sig att springa fortare
Citerar henne igen; Yvonne Lin,
"det är mer nytta med att lära sig springa fort än gå på självförsvarskurs"
"Siffran 290 utomhusvåldtäkter i Sthlms län är grotesk. "
Hur många av dessa tränade löpning?
Våldigt, väldigt få gissar jag.
Jag har aldrig tvekat att springa någonstans i Sverige. I Miami vart jag avrådd att springa genom overtown, det rådet lydde ja
"Siffran 290 utomhusvåldtäkter i Sthlms län är grotesk. "
tänk på att bara ca 10% av alla våldtäkter anmäls altså 2900 st
madelene (eller vad du nu hette): det finns mycket självförsvar man kan göra även om man är muskelsvag (tex jujutsu, aikido och jud
rap: tror inte att det förekommer 2900 utomhusvåldtäckter i stockholm varje år.
de som inte blir anmälda är nog mestadels daterapes
