Kenny och Fredrik: Min "minsting" är snart 15, så det känns inte lockande att börja om.
Lucas; Nix, det var länge sen vi sågs. O det var inte många gånger heller.
Alltså jag kan nog ändå förstå dig Lucas. När man inte har egen erfarenhet av det är det ett ganska stort steg, nästan ännu större när det inte är ens egna barn på något sätt. Så jag kan nog erkänna att jag förmodligen hade känt på ett lite liknande sätt
a va fan, då får du ge mig en lite tidsaspekt på när björn? 🙂
Edit: tack fredrik 😀
IsBjörn: Vad är jämnårig, om jag får fråga? 🙂
(I all största välmening och nyfikenhet, inte ute efter att bråka om svaret inte är till min belåtenhet). 😉
Magnus: Kände att Lucas behövde lite avlastning.....
Som sagt, det är nog inte så många tjejer i min omgivning som har haft så bråttom med det. Snarare är det nog så att det finns de som verkligen börjar känna att det _är_ bråttom för att de börjar sjunga lite på sista versen så att säga.
Björn: Hmm. Så det är DET som är problemet... Från och med nu ska jag nog hålla alla mina önskningar och drömmar för mig själv. Jag har ändå inga, så det lär inte bli så svårt.
en dröm har du iaf kenny!
Mari, vill du veta min ålder, eller inom vilket ålderspann jag tycker är eventuella partners är jämnåriga?
Lucas: Man skulle ju kunna vända på frågan - varför är du så långsam med det? Vad är det du är rädd för att missa/gå miste om?
En annan fråga som jag ofta har undrat mycket över är varför så många män (men även många kvinnor) tycks leva för sina jobb? Ja
