Jessie: Det ligger väl i betraktarens ögon.
Inte lönnfet, med röst och med en relation till sin gitarr då?:
(Här blir dock definitionen av "hantera" gitarr lite oklar)
Håller med Celos!
Det Johanna delade med sig av tydliggjorde min åsikt ännu mer genom att visa på skillnaden mellan musiker och musikant. Musikern Monte är HET! Musikanten i det klippet är söt 🙂
Celos: Sant, men ändå. (H)
Jamen Jessie tänk hur otroligt ful han hade varit utan vare sig sångröst eller gitarr.
Celos: nej, det ligger inte enbart i betraktarens ögon. Vackra människor blir vana vid att bli bra bemötta så utseendet smittar av sig på personligheten också.
Adam: Samma lika faktiskt. I alla fall om du frågar mig.
(men så ser jag inte heller gitarrspel som en allmänt förskönande eller förmildrande omständighet heller... sånt bjäfs! 😉 )
Jessie på sätt och vis kan jag förstå det. Hade han varit en riktig snygging hade han varit för upptagen med hångel för att ha tid att lära sig spela så bra som han gör. (H)
Själv tycker jag musikalitet är attraktivt, precis som allt annat som det krävs
Adam: Jag kan tycka det är trevligt, eller kul med såna där "special skills" men jag lever minst lika gärna med någon som sjunger/spelar hellre än bra. Att våga ta ton fast man inte är världsbäst är också en charmig kvalitet nämligen. Tycker jag.
Edit på
Jessie är man bara tillräckligt snygg så kommer man undan med ganska mycket, även tondövhet.
Möjligen tondövhet. Absolut inte intelligens*.
Edit:
* Detta innefattar en hel del egenskaper så som god självkänsla, initiativtagande, bildad, målmedveten mm...
