Det var många olika tankar. Jag är lite förvånad över att inte fler föreställer sig en tävlingssituation. Jag är också förvånad över att så många står ut trots tankar på teknik, hållning osv. hela tiden. Känns spontant väldigt jobbigt!
Jag tror att posit
@ Peter Nilsson (hv):D:D:D
Jag springer alltid och tänker på olika lopp jag ska springa. Hur det kommer att gå och hur jag önskar att det skulle gå.. Drömmer mig bort att att vara den där supergrymma löpartjejen som ingenting är omöjligt för. Brukar få bra hjälp av Ipoden och favo
Jag planerar min nästföljande vecka när jag springer de längre passen på helgerna. Inga drömmande tankar om lopp o rekord här inte. 😉
Hur få ihop min träning mellan föräldrarmöten, ungarnas aktiviteter och det egna jobbet. Vad som ska ätas till middag d
Om jag råkar tänka på nåt mellan den dunkande musiken i mina öron under löpturen tänker jag på vilken fantastiskt snygg kropp jag får och vad stark och frisk jag blir av löpningen, då eldar jag på lite extra 🙂
Jag känner igen mig i Peters beskrivning. Ibland. Att man bara blir dum och trög. Men jag är en duktig dagdrömmare också. Ibland är jag bara lycklig.
Det beror både på mitt eget humör och passets art. Lösa problem i Vo2max fart har jag aldrig varit en he
100 meter till...200 meter till...150 meter till....100meter till
Sylvia, oohh tufft!
Nu är mina barn förvisso stora men det där låter lite "living on the edge" för att citera Aerosmith. Hoppas du lägger in rena nöjen i tillvaron med nån systematik också?!
Peter sammafattde rätt bra vad som rör sig i skallen tycker jag, det stämmer på mig också 🙂
För ett par år sedan såg mina tankar under tävling väldigt mycket ut som Peters inre monolog. På senare tid har jag släppt allt räknande på tider, och är bara i bästa fall vagt medveten om några mellantider. Och då springer jag ändå snabbare nu.
