Jag var lite otydlig, jag kan tänka igenom de saker jag behöver när jag springer som en form av analys av en situation och för att ge perspektiv på saker.
Eller bara vara och höra suset i träden eller titta på glittret i Mälaren och längta till sommar me
Ska jag pressa mig i t ex riktigt tuffa intervaller plockar jag fram en aldrig sinande ström av superlativ om mig själv: Stark, grym, lätt, bäst, odödlig, supertränad etc etc. Kryddat med ett försök till ett litet flin (som mer och mer förvandlas till en
Räknar mycket när jag springer, hur stor procent av sträckan jag sprungit osv. När det börjar bli tungt sjunger jag "I am superwoman, yes I am" (Alicia Keys) i huvudet och har jag en riktigt dålig dag blir det låten där de sjunger "Du tar ju bara små, små
Kvalitetspass: teknik, hållning, splittider, ansträngning, kroppsstatus, väder och vind. Kort sagt: dagens uppgift är tankegods nog.
Distans: dagdrömmerier, bearbetning av jobb eller familjesituationer. Häromveckan formulerade jag de grova dragen till en
Jag räknar också, men mestadels 1 - 100 och bara när jag är trött. Jag har ganska bra koll på hur långt man behöver räkna för de backar jag passerar under mina vanliga pass. Vissa backar är "30" medan andra kan vara "148" d v s så långt jag hinner räkna
Ingenting - är i nuet under passen. Kommer ofta inte ihåg vad jag tänkt på när jag kommer tillbaka. Hjärnan får ta en paus och ägna sig åt att ta in syn- & ljudintryck och vandra fritt. Är det däremot ett kvalitetspass är jag fokuserad på passet. Vid lätt
man är så fokuserad på passet så att man hinner inte tänker på nåt annat än just det man ska göra och man håller på att göra. man ska ha fokus på det man gör. samma sak gäller det med viktiga jobb man ska utföra eller håller på att utföra. eller? tänk om
