Lite LL-tips...
Man ska inte bränna en massa krut i uppförsbackarna - det är nedför man ska ta pulshöjningarna. Det finns få eller inga backar (nedför alltså) på Lidingö som man behöver bromsa i, nåt som är dubbelt kraftödande och avsevärt viktigare att undvika än att ev
Det handlar som sagt inte så mycket om ifall man går eller springer, utan om att man inte ska köra slut på sig i uppförsbackarna. Det finns massor av tid och placeringar att tjäna om man har piggare ben än konkurrenterna efter backkrönet. Jag lovar att de
Jag skulle definitivt rekommendera dom flesta motionärer och gå i dom värsta uppförsbackarna man förlorar absolut mer i förlorad kraft i benen än man vinner i tid! Kan va lite mentalt svårt att gå i en löptävling jag vet men ibland måste man helst enkelt
"Min" taktik var ett teoretiskt räkneexempel och inget annat. Försökte, kanske
mest för egen räkning räkna ut, helt hypotetiskt vad utfallet löpning kontra gång
i förhållande till tid kunde tänkas bli. I exemplet bortser jag ifrån att löpare faktiskt
ocks
Är man trött så tjänar man absolut på att gå uppför Aborrbacken.
Det finns ett talesätt: Under träning ska trycka på hårt i uppförsbackarna och ta det lugnt i utförsbackarna. Under tävling ska man göra tvärtom.
Jag är urusel på att springa utför så jag måste bromsa i de flesta utförslöpor. Jag försöker ta igen det uppför...
Fredrik, då borde du träna mer utförslöpning.
Det är en träningssak att lära sig slappna av och låta benen löpa utför utan att bromsa. Man tjänar mycket på detta eftersom tyngdlagen jobbar för en. Att dra på för mycket uppför under en tävling kan däremo
Tror du inte att jag har försökt?
Det kan verka självklart, men när man är riktigt trött krävs det självdisciplin för att börja springa igen. Sätt fart när det planar ut, och inte hundra meter senare. Annars går det verkligen åt tid i onödan.
